Loading presentation...

Present Remotely

Send the link below via email or IM

Copy

Present to your audience

Start remote presentation

  • Invited audience members will follow you as you navigate and present
  • People invited to a presentation do not need a Prezi account
  • This link expires 10 minutes after you close the presentation
  • A maximum of 30 users can follow your presentation
  • Learn more about this feature in our knowledge base article

Do you really want to delete this prezi?

Neither you, nor the coeditors you shared it with will be able to recover it again.

DeleteCancel

Make your likes visible on Facebook?

Connect your Facebook account to Prezi and let your likes appear on your timeline.
You can change this under Settings & Account at any time.

No, thanks

Psykologi

The intersection of virtual worlds and artificial intelligence.
by

härnö studier

on 15 August 2011

Comments (0)

Please log in to add your comment.

Report abuse

Transcript of Psykologi

PSYKOLOGI VAD ÄR PSYKOLOGI? Psykologi A
Härnöstudier



Kognitionspsykologi



När din blick löper över de första raderna i en text plockar ditt minne blixtsnabbt fram den kunskap du behöver för att förstå skrift. För ett ögonblick kanske du distraheras av tanken på en person du råkade träffa tidigare i dag. Du kan utan problem föreställa dig situationen, hur personen såg ut och vad ni pratade om. Du lovade visst att ringa när du kom hem. Efter ett par sekunders tvekan bestämmer du dig för att läsa vidare.

Dessa processer handlar om hur vi förvärvar, lagrar och använder kunskap. Det område inom psykologi som behandlar tanke- och kunskapsprocesser kallas kognitionspsykologi, och innefattar de processer med vilka vi lär känna världen genom våra sinnen; vår förmåga att styra uppmärksamheten, vår språkförståelse, vårt minne och vår kapacitet att resonera och lösa problem.

I viss bemärkelse beskriver kognitionspsykologi de mest grundläggande psykologiska processerna som är nödvändiga för att vår vardag ska fungera - klä på sig, ta sig till arbetet etc. Samtidigt präglas området av en fascination inför den mänskliga hjärnan och dess förmåga att återskapa vad som är förlorat i tid och rum, som när man reflekterar över händelser i sin barndom.

Studier av det mentala livet och frågor om kunskapens natur utgör en central del av filosofihistorien - inte minst den inriktning som kallas kunskapsteori. Ibland brukar man därför kalla den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) för »den förste kognitionspsykologen«. Kant betonade att psyket är aktivt i kunskapsprocessen. Våra föreställningar och kunskaper är inte enbart ett resultat av den värld vi lever i och varseblir, utan formas också av hur vårt psyke behandlar och strukturerar våra kunskaper. Vi är t. ex. moraliskt strukturerade till att vilja det goda och hoppas på ett evigt liv. Moralen formar livet, inte tvärtom. Rummet och tiden är former för kunskap som vi föds med, de är a priori i vårt psyke. Vi räknar inte ut att tid och rum finns i sig.

I dag skulle antagligen de flesta moderna kognitionspsykologer skriva under på någon mer eller mindre stark version av Kants tes. Skillnaden är att de försöker belysa dessa frågor med empiriska metoder.

Under första hälften av 1900-talet dominerades inlärningsforskningen av behaviorismen. För behavioristerna består psykologisk forskning i att fastställa de naturlagar som gäller för de associationer som förenar egenskaper i en situation (stirnuli) till kroppsliga reaktioner (responser). Kanske blir du alltid fridfull när du hör någon be Fader Vår, kanske blir du alltid hungrig och börjar salivera när du hör ordet » choklad « ?

Behaviorismen var betydelsefull för att etablera psykologi som en vetenskap. Det blev dock snart tydligt att många typiskt mänskliga färdigheter inte så lätt låter sig fångas i termer av enkla samband mellan stimuli och responser. Exempelvis verkar vår språkliga förmåga mer handla om en omedveten och medfödd kunskap om de regler som låter oss skapa grammatiskt korrekta satser i språket. Det sätt på vilket kunskap är lagrat i psyket blir därmed centralt för att förstå våra språkliga färdigheter.

En användbar metafor för att studera kunskapsprocesser dök upp under 1950-talet i form av datorn. En dator är ett informationsbehandlande system som - liksom människor - tar in, lagrar och använder kunskap för att lösa intellektuella problem (till exempel räkna). Kunskapen kan lagras på olika sätt, som bild eller text, och processerna kan beskrivas med dataprogram. Med hjälp av datorn tyckte man sig finna ett fruktbart sätt att redogöra för kunskapsprocesser. Något till-
spetsat kan man säga att kognitionspsykologens uppgift därmed blir att redovisa de sätt på vilka kunskap kan lagras i psyket, samt de »program« som Gud och/eller evolutionen och den personliga erfarenheten har utrustat hjärnan med.

Kognitionspsykologi baserar sina slutsatser på experiment där man kan identifiera de bakomliggande kunskapsprocesserna. Försökspersonen kan till exempel få i uppgift att komma ihåg en ordlista eller lösa ett problem. De fakta man får formuleras i teorier som kan uttryckas i till exempel verbal form, som matematiska ekvationer eller som detaljerade datorsimuleringar av kunskapsprocesser.

Tillsammans med bland annat artificiell intelligens, filosofi, lingvistik och neurovetenskap har kognitionspsykologin definierat en ny tvärvetenskap, kognitionsvetenskap, som - i vid bemärkelse - kan sägas studera kunskapsprocesser som sådana, oavsett om de pågår i en hjärna eller i en dator (Gardner 1985).

Under de senaste decennierna har kognitionspsykologi alltmer kommit att relateras direkt till hjärnans struktur och uppbyggnad. En empirisk förutsättning för detta är de nya och revolutionerande metoder som har utvecklats för att avbilda hjärnan medan den arbetar.

På teoretisk nivå finner vi likaledes ett ökat intresse för teorier som har nervsystemet snarare än datorn som metafor. Dessa konnektionistiska teorier antar att kunskapsprocesser sker parallellt i ett stort antal enkla enheter.


Konnektionism

Teorier för tanke- och kunskapsprocesser inspirerades under 1960- och 1970-talen av idén att psyket kan liknas vid en dator. I en dator finns en central processenhet som stegvis utför processer enligt givna instruktioner. Ett arbetsminne lagrar temporärt mellanstegen i beräkningarna. Instruktionerna finns lagrade på datorns hårddisk som ett dataprogram.

Data som bearbetas kan komma utifrån (från ett tangenbord) eller från hårddisken, och resultatet av beräkningarna kan presenteras på en bildskärm eller lagras på hårddisken. Ett program som beräknar köravståndet med bil mellan Umeå och Kalmar kanske hämtar information om avstånden Umeå-Stockholm och Stockholm-Kalmar från hårddisken, och adderar dessa, för att sedan presentera det totala avståndet på dataskärmen.

I analogi med en dator antog man att även människors tänkande sker stegvis inom ramen för ett begränsat och - i människans fall - medvetet arbetsminne, där kunskap lagras i ett långtidsminne motsvarande datorns hårddisk.

Samtidigt som denna bild av psyket stämmer med vissa tankeprocesser sam sker stegvis och begränsas av uppmärksamheten, till exempel när du tänker igenom de handlingar du behöver utföra för att ta dig till busstationen, har det blivit tydligt att analogin är ofullständig i andra avseenden. Med tanke på hur lång tid det tar för enskilda nervceller i hjärnan att reagera är till exempel många psykologiska processer helt enkelt för snabba för att kunna involvera flera steg - tänk bara på hur snabbt du känner igen ett ansikte! Det rimliga är att dessa processer innefattar
många nervceller som signalerar parallellt och samtidigt.

En annan begränsning hos traditionella modeller är att de har svårt att förklara hur kunskaper och färdigheter förvärvas. När en dator gör något finns det i princip alltid någon som programmerat datorn, men vem »programmerar« hjärnan? Är Det Gud eller en intelligens större än oss? En dator saknar också en annan typiskt mänsklig egenskap - sunt förnuft. Medan en dator slutar att fungera så fort någon del av problemet avviker från det förväntade har människor en imponerande förmåga att gissa, generalisera och »fylla i« även i nya situationer.

I ljuset av dessa och andra problem har många forskare vänt sig till en annan metafor för psyket, nämligen nervsystemet. I hjärnan finns ett stort antal enheter - nervceller eller neuron - var och en kopplad till ett stort antal andra neuron. Varje neuron summerar de signaler som kommer från andra neuron, vilket sedan bestämmer hur den signalerar. Processerna är parallella och har karaktären av aktiveringsmönster över många neuron. Det här är en helt annan utgångspunkt för forskningen än att utgå från stegvisa processer som sker inom ramen för en gemensam centralprocessenhet.


Neurala nätverk

En inflytelserik metod under senare år har varit att skapa teorier utifrån av artificiella neurala nätverk, där psykologiska processer förstås som mönster av aktivering över ett stort antal enkla »matematiska neuron«; dvs. enkla matematiska modeller av hur enskilda neuron fungerar. De matematiska neuronen kallas noder, och den aktivering som sprids mellan noderna förmedlas av associativa länkar. Dessa teorier, även benämnda konnektionistiska eller parallellprocessande, försöker studera hjärnans sätt att lagra kunskaper och lära sig av det.

En viktig skillnad mot traditionella teorier är att neurala nätverk själva lär sig från erfarenhet; de programmerar sig själva ungefär så som hjärnan gör. Denna inlärning sker genom justering av de associativa länkarna som sprider aktivering mellan noderna, och varierande typer av inlärning kan simuleras med olika inlärningsregler för hur länkarna mellan noderna ska ändras av inlärning.

Processerna är snabba och parallella på ett sätt som liknar många minnesprocesser hos människan. De neurala nätverken uppvisar även sunt förnuft såtillvida att om aktiveringen hos de
flesta noderna stämmer med ett förväntat mönster, så "gissar", de övriga noderna vad som är en rimlig aktivering. Framför allt har neurala nätverk fördelen att de låter oss förstå en del av hur en biologisk struktur som nervsystemet över huvud taget kan lagra kunskaper. Vad kunskap är i sig lämnar vi åt filosofin, det kan empirisk psykologi inte svara på.

Konnektionistiska teorier har visat att neurala nätverk kan lära sig känna igen ansikten, även ur vinklar de aldrig tidigare har sett. Neurala nätverk kan också lära sig grammatiska kategorier som verb och substantiv och att spontant organisera sig - bara utifrån allmänna inlärningsregler och erfarenhet - på ett vis som liknar hjärnans sätt att arbeta. Forskare har kunnat belysa hjärnskador i termer av förlust av noder, eller försämrad inlärningsförmåga i de processer som ställer om associationer mellan noder. Neurala nätverk finner även teknisk tillämpning när man behöver program som lär sig komplicerade mönster från erfarenhet, och förekommer därför i allt från automatlådor i bilar till komplexa beräkningar i fysik.

Det återstår många utmaningar för konnektionistiska teorier. Mycket av den forskning som har gjorts hittills karakteriseras av en fascination inför det faktum att neurala nätverk över huvud taget
skapas åt oss, nätverk som själva organiserar och lär sig på ett sätt som liknar hjärnans organisation. Liksom filosofen Thomas Hobbes sa redan på 1600-talet är det ett stort mirakel att erfarenhet kan bli kunskap i psyket.

Att neurala nätverk uppvisar likheter med hjärnans sätt att arbeta innebär inte att man kan säga att det är så de psykologiska processerna fungerar. För att komma till denna slutsats krävs omfattande forskning som jämför neurala nätverk med psykologiska experiment och neuropsykologiska mätningar.

En speciell utmaning är hur neurala nätverk ska kunna förvärva och lagra den typ av systematiska och regelbaserade kunskaper som förekommer i språkförståelse, till exempel analys avgrammatik. En vanlig uppfattning är att vår förståelse av psyket i framtiden kommer att involvera insikter från både dator-metaforen och den neurala metaforen.

Under alla omständigheter är det svårt att föreställa sig en tillfredsställande förståelse av psyket utan insikten om hur en struktur som nervsystemet förvärvar och lagrar kunskaper.



Kognitionspsykologiska funktioner - varseblivning

Kunskapsprocesser måste alltid förstås som samspel, dels mellan olika kognitiva funktioner, till exempel uppmärksamhet och minne, dels mellan kognitiva funktioner och den specifika uppgift som ska lösas.

De flesta av våra kunskaper - kanske alla - kommer ursprungligen från våra sinneserfarenheter av omvärlden, till exempel våra syn- och hörselintryck. Vår världsbild är med andra ord resultatet av den information som våra sinnesorgan kan förmedla om världen till vårt medvetande, vår själ. Redan Aristoteles menade att ingenting finns i förnuftet som inte först kommit som erfarenhet från yttervärlden. Detsamma meande Thomas Aquinas, den store medeltide kristne filosofen. Särskilt centralt för hur vi uppfattar omgivningen är synsinnet. Men alla sinnesorgan hjälper till att uppfatta verkligheten. Denna grundläggande typ av kunskapsprocess brukar kallas varseblivning eller perception.

Den äldre psykologin - psykofysiken - beskrev den objektiva eller fysiska världens förhållande till den subjektiva världen av upplevelser, själens liv. Man såg tydligt att våra upplevelser inte är en linjär funktion av fysisk stimulering; en fördubblad ljudstyrka leder till exempel inte till att man upplever ljudet som dubbelt så högt, och en fördubblad ljusstyrka leder inte till upplevelsen av dubbelt så starkt ljus. Varseblivningen är alltså inte kvantitativ utan kvalitativ. Snarare tenderar samma fysiska skillnad att upplevas som större om den läggs till en svag än en stark stimutering.

Om 10 gram läggs till vikten hos en tändsticka, upplevs det som en stor skillnad, men om 10 gram läggs till vikten på en fullpackad resväska upplever du antagligen effekten som obetydlig - om du ens märker den. Ett liknande förlopp har vi när vi ser en action-film: alltför mycket effekter ökar inte vår upphetsning utan gör oss liknöjda. Det gäller för regissören att ge rätt balans i stimuli för att spänningen ska upplevas av åskådaren. Ett liknande förhållande har vi när det gäller psykisk stress och avspänning. En plötslig total syssolöshet gör oss inte avspända men en liten skillnad i tempot märks tydligt och är hälsosammare än en sjukskrivning med inga aktiviteter alls.

Empirisk psykologi kan inte ge historiska förklaringar till denna relation mellan inre och yttre förlopp, t. ex. genom att löst hänvisa till evolutionen eller liknande. Vi finner dock att det ofta är viktigare i varseblivningen att särskilja små skillnader för små stimuli än för stora stimuli. En millimeter är till exempel en viktig skillnad när du jämför två mikrochips men knappast när du bedömer avståndet till Malmö.

Våra sinnessystem har en förmåga att adaptera till bakgrundsstimuleringen så att man får maximal känslighet i den situation man befinner sig i (det badvatten som känns kallt inledningsvisblir »varmare« om du stannar i vattnet). Det är speciellt känsligt för snabba förändringar - värdefulla egenskaper när man behöver reagera för fysiska faror i miljön, men även när det gäller känslomässiga reaktioner till människor som betyder mycket för oss. Vi reagerar ytterst känsligt på små skiftningar i rösten hos en annan människa och på små nyanser i blicken och ansiktstuttrycket. Själen förstår världen genom en oerhört fininställd varseblivning.

Med noggranna mätningar har man fastställt psyko-fysiska funktioner som relaterar upplevd storhet till fysisk storhet för ett stort antal perceptuella dimensioner, som ljudstyrka, tonhöjd och ljusstyrka. Utifrån dessa funktioner kan man förutse hur människors upplevelse av en dimension förändras när man justerar den objektiva stimuleringen.

Psykofysik spelade en stor roll i !800-talets psykologi i Europa och blev speciellt framträdande i svensk psykologi under 1950- och 1960-talen. Viktiga bidrag presenterades då av den så kallade Stockholmsskolan i psykofysik, när det till exempel gällde att relatera upplevd tid till fysisk tid, och mäta fysisk ansträngning och upplevelse av likhet.


Varseblivaren - en intuitiv statistiker

När kognitionspsykologin utvecklades på 1950- och 1960-talen kom man att intressera sig mer intensivt för de processer som är inblandade i perception. En viktig slutsats var att perceptuella processer kan liknas vid beteendet hos en intuitiv statistiker som samlar in sinnesinformation tills ett förnuftigt beslut kan tas.

Även i enkla perceptuella uppgifter är människors bedömning alltid resultatet både av en process som behandlar den rent sensoriska information som kommer via sinnena, och en beslutsprocess som bestämmer hur denna information omsätts till en bedömning. Exempelvis krävs det mindre »brunt lurv« i ögonvrån för att du ska bli rädd för att stöta på björn när du befinner dig på gränsen till högfjället i Sarek, än när du sitter på operan i Milano. Vid fjällkanten är chansen att möta en björn större än på operan i Milano, och beslutsprocessen har därför ställt om sig så att det krävs mindre stimulering för att man ska tycka sig se en björn.

Aktuella teorier tar även hänsyn till att processen har en tidsmässig utsträckning. Det antas att man samlar synintryck sekventiellt ända tills man anser sig ha ett tillräckligt stort »stickprov« för att kunna formulera en slutsats. Eftersom det krävs ett större »stickprov« för en säker bedömning när uppgiften är svår, tar svåra bedömningar längre tid. Exempelvis tar det längre tid att avgöra om det är en björn du ser när den är på 500 meters avstånd än när du har den 5 meter framför dig.

En central fråga är hur pass komplicerade egenskaper vi kan ha direkt kunskap om via våra sinnen. Att vi kan ha direkt kunskap om (»se« ) enklare dimensioner, såsom ljusstyrkan i det rum vi befinner oss i eller längden på den penna vi har framför oss, är de flesta överens om. Men kan vi även se komplexa egenskaper, som avståndet till ett objekt, eller tyngden på ett objekt utifrån dess rörelsemönster? Är avstånd något vi ser eller tänker?


Direktperception - smarta mekanismer

För de flesta arbetsuppgifter är det avgörande att kunna inhämta den information som krävs. En nybörjare försöker ofta inferera eller sluta sig till det man tror man ska gå efter; man observerar tänkbara ledtrådar och prövar olika tumregler. Efter en tids erfarenhet går det både bättre och snabbare och man befattar sig inte längre medvetet med ledtrådar och regler - man har uppnått grundläggande kompetens på uppgiften. Som förklaring sägs ofta att processen »automatiserats « och man underförstår att den ändå, i princip, är densamma som hos nybörjaren.

Forskning med senare teoretiska utgångspunkter tyder på att experter kan skilja sig från noviser genom att i stället för enkla ledtrådar utnyttja avancerad information. Förekomsten av sådan påvisades först av den amerikanske psykologen James J. Gibson (1950). En mängd analyser har visat att det i de mönster av ljus, ljud etc. som når våra sinnen finns egenskaper som entydigt samvarierar med sådant som behövs för våra handlingar, men som samtidigt är oberoende av ovidkommande omständigheter, så kallade invarianter. Den information de erbjuder är alltså entydig och direkt användbar, dvs. meningsfull.

Beskrivna på vanligt sätt brukar dock dessa invarianter vara så komplicerade att man inte kan komma åt dem genom att sammanställa och tolka enkla sinnesintryck. Kan man då verkligen använda sådan information? Här måste man erinra sig att den biologiska utvecklingen är oberoende av vad som är mer eller mindre svårt att förstå och hantera intellektuellt. Därför är det möjligt och rimligt att utvecklingen har åstadkommit direkt perceptuella funktioner - smarta mekanismer - lämpade att registrera dessa typer av information. Till detta kommer att
åtminstone vi människor tycks kunna utvidga repertoaren av sådana funktioner genom individuell skicklighetsutveckling.

Stöd för denna uppfattning har nyligen erhållits i studier där uppgiften var att observera simulerade kollisioner och bedöma vilket av två föremål som var tyngst. Mekanikens lagar gör att det finns en invariant i rörelsemönstret vid en kollision som entydigt motsvarar föremålens relativa massa, men den bygger på uppdelning av rörelserna i vektorkomponenter vilket man inte kan klara medvetet. Nybörjare brukar nå resultat som är bättre än slumpen, men de speciella typer av fel de gör avslöjar att de går efter någon enkel ledtråd i rörelsemönstret.

Den populäraste tumregeln är att det föremål som rör sig fortast efter kollisionen är lättast. Under en träningsperiod får man efter varje bedömning veta vilket föremål som var tyngst. Andelen rätta svar ökar då och de kvarvarande felen har inte längre någon speciell fördelning. Detta visar att man - på något sätt - har upptäckt den korrekta informationen och använder den. Samtidigt har de flesta gått från att först ha överskattat sin förmåga till att prestera en bit bättre än de själva tror. Det senare, så kallad underkonfidens, är enligt annan forskning ett tecken på att man utför uppgiften rent perceptuellt (sensoriskt) - i den här uppgiften att man helt enkelt ser vilket föremål som är tyngst.

Särskilt tydligt illustrerades detta av en försöksdeltagare som hade de sämsta resultaten av alla ända fram till sista omgången då hon plötsligt - till sin egen förvåning - var bäst. Hon hade envist försökt att bemästra uppgiften genom att ge akt på hastigheter och riktningar och tolka dessa enligt fysikens lagar, men gav till sist upp och bara tittade och svarade. Man kan säga att hon därigenom släppte fram den möjlighet som hennes visuella system hade upptäckt under tiden.

Det tycks inte vara till hjälp att berätta för nybörjare att det är bättre att bara försöka se vilket föremål som är tyngst. Kanske är det så att nybörjarens medvetna tolkningsmödor fungerar som pedagogisk förutsättning. Ungefär som när stödhjul ger nybörjaren på cykel möjlighet att pröva på. Vilket i sin tur ger hans/hennes perception och motorik chansen att upptäcka möjligheten att tillsammans med cykeln bilda ett dynamiskt stabilt ekipage - att hålla balansen - helt utan medveten medverkan eller förståelse för vad den teoretiskt sett mycket komplicerade uppgiften kräver.

Ovanstående innebär en radikalt förändrad syn på vårt informationsinhämtande. Den klassiska iden att perception bara är ett enkelt förstadium ersätts av insikten att det är ett fullständigt kunskapssystem med vilket vi utnyttjar avancerad meningsfull information. Det slutledningsbaserade, kognitiva, framstår i stället som ett komplement som vi också utnyttjar. Förutom som nybörjarmetod kan det tänkas gälla i rent intellektuella uppgifter, till exempel matematiska härledningar (även om »kreativ intuition« är viktigt även här). Det kan också gälla arbeten i vilka beslutsunderlaget måste redovisas för andra, samt då det visar sig att perceptuell kompetens inte går att utveckla.



[Efter P. Juslin L. Nyberg, S.Runesson 2005]


. Utvecklingspsykologi Det är inte bara ansiktet och kroppen som förändras när man blir äldre. Människans utveckling från spädbarn, via ungdomsår och medelålder till ålderdomen är en fascinerande livslång utveckling. Flera utvecklingspsykologer har försökt dela in människans liv i olika stadier eller "årstider". Från födseln och fram till tonåren verkar indelningen vara lätt att åstadkomma, svårare är det att kategorisera den vuxna människans liv.

Utvecklingspsykologin har till uppgift dels att beskriva det som sker med en individ under hela livsspannet, dels att förklara varför det blir som det blir. I vissa fall är detta relativt lätt - som när det gäller att beskriva utvecklingsgången mellan att krypa, sitta, stå och att gå. Naturligtvis är det kroppen vi beskriver i detta fall. I andra fall är det betydligt svårare: Vad är det egentligen som sker då ett barn knyter an till en vuxen person? Här kommer andra sidor av det mänskliga varandet in. Vad är kärlek? Vad är själva meningen med att en mamma älskar sitt barn? Det är spännande frågor. Känslornas psykologi Det finns det ett brett spektrum av skilda känslor i människans själsliv. Den första gruppen utgörs av allmänmänskliga känslor som lycka, nedstämdhet, vrede, fruktan och avsky. Naturligtvis är det inte så enkelt att t. ex. lycka är en specifik känsla -- lycka kan ju finnas mitt i djup olust och smärta -- men vi ska ändå försöka hitta biologiska och neurologiska motsvarigheter till känslorna. Det gäller att komma ihåg att själen och kroppen är ett helt och sammangjutet liv, även religiösa upplevelser är kroppsliga på samma gång som de är översinnliga. Hjärnans psykologi Hjärnan, encephalon, fr. grekiska en, i, och cephalon, huvud, är en del av det centrala nervsystemet och utgör dess styrande del. Den kontrollerar och koordinerar kroppsfunktioner som hjärtat, blodtryck, vätskebalans och kroppstemperatur och mentala funktioner som intellekt, känslor, minne och inlärning. Hos de flesta arter är hjärnan placerad i djurets främre del och hos ryggradsdjuren skyddas den av kraniet. Hos mindre ryggradslösa djur talar man hellre om centralt ganglion, eftersom funktionen är relativt enkel. En vuxen människas hjärna innehåller drygt 100 miljarder celler och väger omkring 1,0-1,5 kilogram. Motivationspsykologi Motivations- och emotionspsykologin studerar vad som får människor att känna, fatta beslut och handla. Vi styrs till stor del av biologiska behov av mat, dryck, sömn och sex; behov som motiverar oss att agera. Motivationen hänger intimt samman med våra starka känslor, emotioner, något som i hög grad påverkar våra livsval. Emotioner som skuld och skam har ibland destruktiva konsekvenser för oss men lika ofta visar de på viktiga val i livet. Religiös motivation innehåller ofta djupa känslor av värdighet respektive ovärdighet. Drömmarnas psykologi Drömmar slutar aldrig fascinera människan. Drömsömnen är ett fenomen som fängslat oss i urminnes tider. De tidigaste skrifterna man hittat om drömmar går så långt tillbaka som 5000 år i Mesopotamien, civilisationens vagga.

Drömmarna har genom historien ända fram till våra dagar setts som en högre form av kommunikation, bärare av gudomliga budskap, profetior, undermedvetna ledtrådar till vad vi åtrår, och framförallt en källa till inspiration. Men, varför drömmer vi? Vad har drömmen för kognitivt syfte? (läs också mardrömmar) Kan vi skapa drömmar? (Vi ser filmen "Inception" för att få inspiration till denna fråga ! Socialpsykologi Minnets psykologi Sinneserfarenheter leder till kunskap som representeras i minnet. Alla erfarenheter leder dock inte till varaktiga minnen. Det finns många olika slags erfarenheter och därmed varierande sorters minnen. Ett sätt att dela in minnet är att utgå ifrån den tid som information hålls i minnet. Denna indelning skiljer mellan information som finns i minnet så länge man aktivt arbetar med den (arbetsminne) och information som finns i minnet längre tid (långtidsminne).

Arbetsminne, som även kallas korttidsminne, handlar om huruvida man aktivt håller informationen i minnet. Ta till exempel situationen att slå upp ett telefonnummer och hålla det i minnet till dess att man slår numret. Så länge man arbetar med informationen, vilket oftast innebär att man tyst upprepar den, finns den i arbetsminnet. Personlighetspsykologi Hälsans psykologi År 1912 skrev den legendariske inlärningspsykologen John B. Watson: »Medicinstudenten måste lära sig att vare sig han är kirurg, obstetriker eller psykiater, så utgörs föremålet för hans insatser av mänskliga varelser och inte enbart objekt på vilka han kan demonstrera sin skicklighet.«
Inlägget gjordes på en amerikansk konferens i hälsopsykologi, en då ny beteckning. Den moderna hälsopsykologin har sedan dess utvecklats till ett mångfasetterat forskningsområde, med en alltmer integrerad syn på samband mellan fysisk och psykisk hälsa.
Hälsopsykologins tillämpningsområde är kroppslig hälsa och ohälsa. Dess ambition är att med psykologisk kunskap bidra till förståelsen av hur hälsa bibehålls och ohälsa uppkommer. Sexualpsykologi Psykologin har idag ansträngt sig som vetenskap att svara emot samhällets bredd på sexuella orienteringar. Om du går en universitetskurs i psykologi blir det förr eller senare aktuellt att studera kulturella och psykologiska variationer in om sexualiteten. Det handlar då ofta om bisexuella, homosexuella, transsexuella, pedofiler, polyamora och intergenerationellt sexuella människor i en värld som domineras av heterosexeuella.
Men detta område av psykologin är problematiskt eftersom moralfrågor finns i kärnan av sexualiteten. Det går inte att skilja ut en sexuell instinkt fri från moral och livsmening. Stigmatisering och patologisering sker ofta av de som avviker sexuellt och det intressanta blir till slut fråga om vad som är normalt psykologiskt sexuellt beteende - "normaliteten". Att göra sex till ett enkelt behov, ungefär som att skaka hand på ett lite mer hjärtligt sätt, fungerar inte. Psykologins historia KOGNITIV PSYKOLOGI Kontakt på kursen Sänd adressen till din senast uppdaterade tankekarta (prezi) som meddelande till:

Facebook - Härnöstudier FÖRST gör vi INTRO tillsammans:

http://harnostudier.com/psykintro.html

Sedan väljer du 1 område på A-kursen och 3 på B-kursen. Metoden är FFPP = Forska, Förstå, Plugga, Presentera. Förutom detta gör du några prov på:

http://glosboken.se/

LEXIKON: http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=S

LTS Psykologi:
http://www.lartecken.se/psykologi_a/psykologi_a_2_5_1.html År 1912 skrev den legendariske inlärningspsykologen John B. Watson:

»Medicinstudenten måste lära sig att vare sig han är kirurg, obstetriker eller psykiater, så utgörs föremålet för hans insatser av mänskliga varelser och inte enbart objekt på vilka han kan demonstrera sin skicklighet.«

Psykologi betyder studiet av själen. Men inte djursjälen eller växtsjälen utan just människosjälen. Dess komplexitet är enorm och vi behöver alla vetenskaper och intresseområden för att i någon mån kunna förklara människors beteenden. Läs mer:http://www.harnostudier.com/vadarpsykologi.html Läs mer:
http://harnostudier.com/utvecklingspsykologi.html Läs mer:
http://harnostudier.com/kanslorna.html Läs mer:
http://sv.wikipedia.org Läs mer:
http://harnostudier.com/motivationspsykologi.html Läs mer:
http://harnostudier.com/drommarnaspsykologi.html Hur beter vi oss i olika grupper? Hur kan vi förstå våra handlingar under socialt tryck? (Vi ser filmen "De ofrivilliga" för inspiration och analys!)
Hur fungerar olika kulturer vad gäller vårt beteende?
När vi studerar olika kulturer som möts finns det få begrepp som är så användbara som just individualism och kollektivism. Man kan använda de begreppen för att förklara, förstå och förutsäga kulturella likheter och skillnader men en stor variation av mänskligt beteende. Speciellt under de senaste decennierna har dessa två begrepp visat sig vara de viktigaste när det gäller olika psykologiska kulturer som möts. Läs mer:
http://harnostudier.com/individualism-kollektivism.html
http://harnostudier.com/socialpsykologi.ppt Läs mer:
http://harnostudier.com/minnet.html Läs mer:
http://harnostudier.com/halsopsykologi.html En människas personlighet är unik, den utmärker en individ och
skiljer henne från andra människor. Allteftersom en människas
personlighet utvecklas och mognar blir denna individualitet tydlig.
Vad påverkar en persons självkänsla, mod och ångestbenägenhet?
Vad styr hennes behov och värderingar?
Personlighetspsykologin fokuserar pä det individuella, personliga i människors sätt att fungera. Läs mer:
http://harnostudier.com/personlighetspsykologi.html Läs mer:
http://harnostudier.com/sexualpsykologi.html När din blick löper över de första raderna i en text plockar ditt minne blixtsnabbt fram den kunskap du behöver för att förstå skrift. För ett ögonblick kanske du distraheras av tanken på en person du råkade träffa tidigare i dag. Du kan utan problem föreställa dig situationen, hur personen såg ut och vad ni pratade om. Du lovade visst att ringa när du kom hem. Efter ett par sekunders tvekan bestämmer du dig för att läsa vidare. Läs mer:
http://harnostudier.com/kognitionspsykologi.html
http://harnostudier.com/kognitivpsykologi.ppt Är psykologin ett enhetligt ämne?

Psykologin är ett väldigt brett ämne som gränsar till en mängd olika områden (biologi, medicin sociologi…). Den tillämpande delen är också väldigt bred och skiljelinjen är oklar. Frågeställningar som berörs gränsar också till filosofin.

Historia

Man uppfattade ämnet som enhetligt fram tills 1960-talets början. Ett amerikanskt projekt vid mitten av 1950-talet hade till uppgift att bedöma psykologin som empirisk vetenskap. Slutsatsen blev att psykologins begreppsapparat var oklar och att alla formulerade teorier uppvisade stora svagheter. Vi kan därför betrakta psykologin som ett antal löst sammankopplade studieområden och historiker måste undvika att skapa en illusion om att det faktiskt existerar en sådan enhet genom att beskriva ämnets historia som om det rör sig om något enhetligt. (Kritik av Boring). Läs mer:
http://harnostudier.com/psykhist.html Lycka till på kursen ! http://www.ted.com/talks/lang/eng/nancy_etcoff_on_happiness_and_why_we_want_it.html Vetenskapen om lycka - hör och se Nancy Etcoff: http://www.ted.com/talks/dan_gilbert_asks_why_are_we_happy.html Hjärnan som simulator för syntetisk lycka ! http://www.ted.com/talks/dan_gilbert_researches_happiness.html Biolog och munk om lycka http://video.stumbleupon.com/#p=mpruz5gz10 Helen Fisher om varför vi är otrogna !! http://www.ted.com/talks/helen_fisher_tells_us_why_we_love_cheat.html Länkar:
http://www.psykologi.nu/laromedel/psykologi/
http://www.hedbergska.sundsvall.se/ps/watson.html
http://www.spaf.a.se/swedish/om_psykoanalys/vuxna.html
http://utbildning.lhm.lu.se/student/exarbete/psy/psyket/huvudmeny.html
http://www.samtal.nu/index.htm
http://www.slutaspela.nu/index.shtml
http://www.bronsberg.se/sidor/fakta.htm
http://www.psykologisverige.info
Full transcript