Svenskt traditionellt sätt att fira julen är en härlig blandning av traditioner och vanor. Från allra första början handlade det om att hålla en fest när året är som allra mörkast.
Sedan har detta blandats upp med kristendomens traditioner och med nationalromantiken under 1800-talet.
För att inte tala om vår egen tid. Hur mycket har Walt Disney betytt för svenskt julfirande de senaste 40 åren?
Kristendomen är den religion som bidragit mest till julfirandet men det var inte förrän kristendomen blev statsreligion i det gamla romarriket som Jesu födelse blev det centrala i festen.
Den första historiska omnämningen av julgranar finns i en frankisk text från 1200-talet där det står beskrivningar av ett grönt träd med brinnande ljus.
Sen hördes inget mer förrän på 1600-talet i franska Alsace, där man tog in ett träd och dekorerade det med kulörta pappersfigurer, kakor, frukt, godis, socker och glitter.
Det förekom julgåvor till barnen i välbeställda familjer under 1600- och 1700-talen
De "julklappar" som fanns före de riktiga presenterna var skämtgåvor, som kastades in i hemlighet sedan någon först klappat på dörren. Ordet klapp anses höra samman med just bankandet på dörren.
Att festa vid vintersolståndet har man gjort långt innan kristendomen kom till Sverige.
Riktigt hur man firade finns det inte så mycket information om, annat än att man åt och drack betydligt mer och bättre under de här festdagarna än under resten av året.
Den givmildhet som av tradition skulle prägla julen tog sig uttryck på andra sätt. Alla som arbetade på gårdens skulle ha sina gåvor. Det bakades bröd och stöptes ljus till byns fattiga.
Generositeten kom också gårdens djur till del. De fick extra och särskilt gott foder på julafton.
- 500 år gammal sed från Bayern, Tyskland
- 1741 första granen i Sverige
- Förr pyntade man granen med ätbara kakor och nötter. Vid julens slut plundrade barnen trädet och åt upp det som var på det.
- Innan kristendomen brukade man tända bål i närheten av heliga träd. Detta bannlystet år 452 av den kristna kyrkan.
Det fanns förr något som kallades Adventsträdet.
Från 1:a december till julafton stod ett träd i kyrkan och varje söndag tändes ett ljus för alla dom dagar som gått, en nedräkning inför jul helt enkelt. Denna tradition överlever i dag i dom 4 adventsljus vi tänder, samt dom ljus vi sätter på julgranen varje år.
Seden kom till Sverige under 1800-talets slut och blev vanlig under 1920- och 30-talen.
Jultomten härstammar från helgonet St Nicolaus som enligt legenden gick runt och la gåvor i de fattigas skor natten mellan julafton och juldagen.
I Sverige har tomten sitt ursprung även i
asatron med guden Frej vättar och hustomtar.
Vi ser en blandning av dessa i den svenska
jultomten.
Julkalender är en anordning med numrerade och utspridda luckor, ofta 1–24 eller 1–25 efter decemberdatumen fram till jul.
De första julkalendrarna som såldes hade brittiskt och tyskt ursprung. Dock fanns långt tidigare i de nordiska länderna en arbetsordning med bestämda dagar som anknöt till olika sysslor inför julen. Dessa dagar hade karaktären av en kalender med förberedelse inför julen.
Den första svenska papperskalendern kom 1934.
Sedan 1957 sänds en julkalender varje år på SVT.
Det första dokumenterade ätandet av pepparkakor i Sverige dateras 1300- talet då nunnor bakade och åt dem i medicinskt syfte. De stackars nunnorna hade våldsamma magbesvär samt problem med matsmältningen och kryddorna i pepparkakan underlättade det hela.
Och alla har vi väl hört att man blir snäll av att äta pepparkakor.
Unionskungen Hans av Sverige, Norge och Danmark som regerade mellan år 1497 och 1501 var ofta på mycket dåligt humör. Han blev ordinerad pepparkakor av sin doktor då ryktet sade att man blev glad om man åt dem. Uppgifter från apoteket i Köpenhamn visar att det skickades kilovis med pepparkakor till det kungliga slottet och till kung Hans. Därmed föddes myten om att man blev snäll om man äter pepparkakor