Loading presentation...

Present Remotely

Send the link below via email or IM

Copy

Present to your audience

Start remote presentation

  • Invited audience members will follow you as you navigate and present
  • People invited to a presentation do not need a Prezi account
  • This link expires 10 minutes after you close the presentation
  • A maximum of 30 users can follow your presentation
  • Learn more about this feature in our knowledge base article

Do you really want to delete this prezi?

Neither you, nor the coeditors you shared it with will be able to recover it again.

DeleteCancel

Make your likes visible on Facebook?

Connect your Facebook account to Prezi and let your likes appear on your timeline.
You can change this under Settings & Account at any time.

No, thanks

#allaärvälkomna

No description
by

Adrian Repka

on 10 September 2014

Comments (0)

Please log in to add your comment.

Report abuse

Transcript of #allaärvälkomna

#allaärvälkomna
dela det som skaver där du pluggar
#allaärvälkomna är en samlingspunkt där du som är eller har varit student kan dela dina berättelser och bilder om orättvisa och otillgänglighet i utbildningsmiljöer.
Varje ljudspår följs av en textversion av det som sagts.
Idag betraktas utbildningsplatserna som neutrala, som om det var självklart att organisera utifrån att de som har de dominerande behoven ska vara nöjda.

Vi vill visa på vilka sätt utbildningsmiljöer utformas utifrån normer och hur det här sättet att organisera ger olika studenter olika förutsättningar att delta.
Normer kan beskrivas som ofta outtalade förväntningar på hur vi ska vara, eller föreställningar om hur vi är.

Det som är norm, är det som uppfattas som det neutrala, naturliga och självklara sättet att vara på, samtidigt som det är det begärliga och eftersträvansvärda för alla som inte uppfyller förväntningarna idag.

Det kan illustreras som en stor cirkel med en mindre cirkel inuti. Den yttre, stora cirkeln är hela sammanhanget. Den lilla, inre cirkeln är normen i det sammanhanget.

Normer är föränderliga och varierar från plats till plats, vilket betyder att de absolut är möjliga att påverka. Samtidigt finns det samhällsnormer som påverkar oss även i de mindre sammanhang som vi befinner oss i, så som utbildningsmiljöer till exempel.
Normer i utbildningsmiljö kan beskrivas som det som hela tiden görs till det centrala: vilka utgångspunkterna är i kurslitteraturen, i föreläsningarna och i den byggda miljön.

Det finns förväntningar på de flesta av livets områden: hur våra kroppar ska se ut och fungera, hur vi ska relatera till andra människor, hur vi tar in information, hur vi ska identifiera oss och vad vi ska äta. Deltagare i sammanhanget kan befinna sig innanför och utanför normen eller på gränser. Normer är inget fast utan mer som förhandlingar.

På grund av föreställningen om normers neutralitet är en norm ofta osynlig för den person som passar in i den, fram till att någon bryter mot förväntningen. Det kan vara att någon som sammanhanget inte är utformat utifrån, påtalar att alla exemplen i en föreläsning utgår ifrån en viss familjekonstellation, funktionalitet eller trosuppfattning.

När något påtalas på det sättet kan det göra att personen som påtalat problemet ses som problemet, som att problemet inte fanns innan personen påtalade det. Lösningar som kommer för att avhjälpa problemet blir då individuella och leder varken till förståelse om varför problemet uppstod eller om vad det får för effekter för utbildningen i stort, inte bara för den person som upplever att det skaver.
Ett exempel är förväntan om att studenter ska läsa och skriva i en viss takt. När en studerande läser och skriver långsammare än förväntat så behöver den ansöka om att få längre tid än andra vid en salstenta.
Den eventuellt förlängda tiden blir då en utjämnande åtgärd av ojämlika förutsättningar. Den ska minska normstudenternas försprång från ett +1/-1 förhållande till mer 0-0 eller i alla fall 0-1.
Trots det vet vi att det händer att både lärare och normativa studenter uppfattar den utökade provtiden som fusk, eller som att just den studenten får ett orättvist försprång, ett privilegium. Detta beror på att utbildningen organiserats utifrån en läs och skrivnorm som betraktas som generell och neutral.
För en tid sedan pratades och skrevs det om att en gymnasieskola låtit bygga ett könsneutralt omklädningsrum vid sidan av de två andra. I den debatten benämndes det normativa sättet, att bara ha tjej- och killomklädningsrum, som neutralt av de som var emot att det gjorts ett könsneutralt rum.

Att organisera efter tvåkönsnormen är varken neutralt eller självklart, det bara följer förväntingarna. Enligt tvåkönsnormen ska alla vara ett av två tydligt avskiljbara kön och alltid befinna sig inom ramarna för det med sin kropp och sina identiteter, uttryck och intressen. Att organisera utifrån den förväntan gör att transidentifierade studenter och studenter med transbakgrund får sämre förutsättningar att delta i utbildning, och när det är möjligt att delta blir det sällan utifrån studentens egna behov eller på dess villkor.
Vi vet också att studenter som inte har svenska som sitt förstaspråk och går svenskspråkiga kurser, bedöms mer utifrån sin språkanvändning än sina kompetenser i ämnet. Detta gynnar på ett orättvist sätt de studerande som har svenska som förstaspråk.

Det är delvis samma studenter som genom hela sin utbildningstid märker hur ens vita kursare och klasskompisar får bättre betyg än en själv. Den normativa studenten uppfattas som mer kompetent, som mer neutral än den som görs till avvikande. Detta ger oss helt olika chanser att få vår kompetens erkänd på en arbetsmarknad och utvecklad inom högre utbildning.
Genom att göra en samlingsplats för fler exempel vill vi visa den friktion som oftast inte är diskrimineringsklassad men ändå ständigt närvarande. Att anmäla diskriminering kan i sig vara utsättande och vårt mål, om vi nu vill uppnå ett rättvist utbildningssystem, behöver vara större än att enstaka individer ska få upprättelse i form av ekonomisk kompensation efterhand. Vi vill förstås förhindra samma situationer från att upprepas och till det behövs större ansvarstagande från skolledningar än att uppfylla lagens krav.

Mångas berättelser behöver delas så att ingen behöver vara ensam. När vi tar del av varandras erfarenheter minskas vår känsla av isolering. Vi kan märka att det inte bara är vi själva som råkat ut för detta, att det inte är slumpmässigt utan att det finns en systematik i vilka som blir välkomnade i både teorin och praktiken. Med många exempel kan inte våra berättelser avfärdas som enskilda incidenter. Strukturella problem kräver strukturella lösningar. För att lösa rätt problem behöver vi kartlägga dem tillsammans.
Vi tror inte att det finns något sådant som en neutral utbildning, kunskap, utgångspunkt eller studiemiljö. Den som tror att den organiserar neutralt organiserar för normen. Vi tror att endast normativa studenter inkluderas i praktiken om "alla" är välkomna eftersom andra som behöver verka på dessa studenters villkor kommer att ha det obekvämt.

Detta vill vi synliggöra och hoppas att du också vill det. Var någonstans du än pluggar eller har pluggat, vad du än pluggar: skriv om eller fota det som skaver och lägg upp det på till exempel twitter, instagram, tumblr eller facebook där andra studenter kan ta del av det. Tagga med #allaärvälkomna. Om du känner att det finns risk för att du ska utsättas för repressalier så kan du maila exemplen till oss så lägger vi upp det anonymiserat. Lägg gärna också upp goda exempel på det som gjorts eller skrivits för att förbättra situationen.
Du kan låta presentationen spela upp sig själv eller bläddra mellan delarna i din egen takt.
#allaärvälkomna
hälsningar
"
Vilka är 'alla' och på vilket sätt är de välkomna?
Makthandbok – för unga feminister som (be)möter rasism och sexism i föreningslivet. Nordling Blanco, S; Tran, K & Deniz, B (red). Interfem 2011.
Utan könsneutrala omklädningsrum riskerar transstudenter att bemötas med osmidiga särlösningar, som att duscha på en stor toalett som inte innehåller allt det som finns i ett omklädningsrum. Det, eller att studenten får "välja" gå emot den egna identiteten eller "välja" att riskera andra mer tydliga former av våld från medstudenter.

Att bygga bort en del av tvåkönsnormen och transstudenters utanförskap på utbildningsställen är något som får reaktioner. Det är något som upplevs som politiskt och provocerande. Det strukturella utanförskapandet av transpersoner som genomsyrar samhället och utbildningsväsendet ses däremot som neutralt.
Att utbildningar har normativa utgångspunkter skadar normavvikande studenter. På kort sikt leder bristerna till avhopp, utmattning och annan ohälsa. Studenter som avviker från normer behöver nämligen kämpa hårdare och vara mer kompetenta än normstudenter för att bedömas som likvärdiga. Normativa studenter kan ägna all sin energi åt själva studierna. Den som bryter mot förväntningarna behöver däremot kämpa för utrymmet som normstudenter kan ta för givet, eller acceptera en plats av osynlighet och obekvämlighet. De studenter vars behov inte blir mötta, hoppar av sina utbildningar eller gör utbildningsval där de tror att de kan finna en studiemiljö med mer utrymme: att som teckenspråkig läsa teckenspråk istället för statsvetenskap eller som tjej läsa genusvetenskap istället för biokemi.

I förlängningen gör den passiva sorteringen genom avhopp att normativa studenter har lättare att stanna kvar på sina utbildningar. Det är de som blir de nya utformarna av utbildning, litteraturlistor, handledning och forskning. Ett orättvist utbildningssystem återskapar ett orättvist samhälle. De som har det lättast att komma in i systemet är också de som har det lättast att vara i det och sedan får störst möjlighet att i sin tur göra sin påverkan på såväl utbildningsställen och i resten av samhället i egenskap av sin utbildningsstatus.
Våra exempel har handlat om organisering som bygger på idéer i maktordningarna funktionalitet, kön och genus, ras och etnicitet.

Vi har visat hur normavvikande studenters behov ses som särbehov som ibland möts med särlösningar, medan normativa studenters behov knappt ens betraktas som behov som på ett självklart sätt möts med lösningar.

Normativa studenter har status som “studenter” medan andra studenter blir just "andra studenter”. De görs mindre viktiga och centrala än de som tillhör normen.
Om ämnet snedrekrytering behandlas av skolledningar görs det ofta på en ytlig marknadsföringsnivå. Strukturella skillnader i utbildningsval förklaras med att olika människor har olika intressen. Avhopp förklaras med individuell svaghet hos de avhoppade studenterna, inte som normativa utgångspunkter i organisering som är i skolledningarnas makt och ansvar att förändra.

Samtidigt finns en självbild hos skolledningar som upprepas som ett mantra: alla är välkomna, alla är välkomna. Vi diskriminerar ingen. Alla är välkomna. Mantrat bygger på idén om den egna verksamhetens neutralitet och att bara direkta kränkningar och medveten illvilja återskapar ojämlikhet, skapar hinder.
Full transcript