Loading presentation...
Prezi is an interactive zooming presentation

Present Remotely

Send the link below via email or IM

Copy

Present to your audience

Start remote presentation

  • Invited audience members will follow you as you navigate and present
  • People invited to a presentation do not need a Prezi account
  • This link expires 10 minutes after you close the presentation
  • A maximum of 30 users can follow your presentation
  • Learn more about this feature in our knowledge base article

Do you really want to delete this prezi?

Neither you, nor the coeditors you shared it with will be able to recover it again.

DeleteCancel

Make your likes visible on Facebook?

Connect your Facebook account to Prezi and let your likes appear on your timeline.
You can change this under Settings & Account at any time.

No, thanks

Ludwig van Beethoven - en döv kompotisör åk 2-3

Med inspiration och utdrag från boken Kring musiken av Christina Israelsson.
by

Lovisa Hellström

on 10 April 2017

Comments (0)

Please log in to add your comment.

Report abuse

Transcript of Ludwig van Beethoven - en döv kompotisör åk 2-3

Men det visade sig att Ludwigs pappa inte alls var som Wolfgangs pappa. Johan Beethoven var ofta arg och hade inget tålamod. Han trodde han kunde tvinga Ludwig att bli ett underbarn och trodde att det hjläpte att ge sin son stryk om han spelade fel.
På 1700-talet fanns det många slott i Tyskland. Här bodde furstar och grevar med många tjänare. Här fanns också orkestrar som spelade när det var fest. Den som ville jobba med musik kunde få jobb i en sådan orkester.

I en sådan orkester spelade Johan Beethoven. Han tjänade inte så bra utan var en fattig musiker. År 1770 fick Johan en son som fick namnet Ludwig.
Lille Ludwig - en ny Mozart?
Ludwig bär sig märkligt åt
Efter ett tag började Ludwig dra sig undan. Han satt hemma och spelade piano alldeles för högt. Ludwig var tvungen att flytta flera gånger eftersom grannarna klagade på volymen. När han gick ute på stan gick han bara rakt fram med händerna på ryggen. Han hälsade inte på någon och alla undrade varför han blivit så otrevlig. En del var till och med rädda för honom.
Ödessymfonin
Det var då han skrev en av världens mest berömda musikstycken - Ödessymfonin. Det är ett väldigt mäktigt musikstycke som ofta används i filmer när det händer något otäckt.
Ludwigs dröm
Trots att Ludwig fått jobb i orkestern var han fattig, precis som sin pappa. Ingen av dem tjänade bra. Ludwig hade en dröm: att resa till Wien. Alla musiker drömde om att få resa och bo i musikens huvudstad. Mozart levde fortfarande och Ludwig ville åka dit och få honom som lärare.
En döv kompositör
Ludwig van Beethoven
Johan upptäckte snart att Ludwig var ovanligt musikalisk. Han kom att tänka på Mozart, som varit ett underbarn under sin barndom. Kanske var Ludwig också ett underbarn? Han bestämde sig för att bli lärare till sitt barn precis som Mozarts pappa varit. Han var helt säker på att de skulle bli rika och berömda.
En annan skillnad mellan pappa Leopold och pappa Johan var deras syn på kunskap. Leopold hade lärt Mozart alla ämnen medan Johan struntade i både matte, tyska och alla andra ämnen. Det ledde till att Ludwig varken lärde sig läsa eller skriva ordentligt.
När Ludwig var åtta år spelade han sin första konsert. Fast på affischen stod det att han var sju år. Pappa Johan tänkte att underbarn inte får vara för gamla och Mozart hade ju faktiskt spelat sin första konsert som sexåring. Tidningarna skrev mycket snälla saker om honom. Fast ingen sa att han var ett underbarn.
När Ludwig var 14 år började han spela cembalo i orkestern. En cembalo ser nästan ut som ett piano, fast lite tvärtom kan man säga. De svarta tangenterna sitter längst fram och de vita sitter bakom de svarta. Och så låter det helt annorlunda också.
Som tur var blev Ludwig bekant med en rik man. Den rike mannen tyckte om Ludwigs musik och bestämde sig för att hjälpa till. Ludwig reste till Wien och träffa Mozart. När Ludwig spelade för honom utbrast han "honom kommer vi få höra mycket om!". Men precis då blev Ludwigs mamma sjuk. Ludwig var tvungen att åka hem igen och Mozart blev aldrig hans lärare.
Ludwigs mamma dog när han var sjutton år och pappan sörjde så mycket att han inte kunde ta hand som sina barn. Ludwig fick därför hjälpa till väldigt mycket hemma. Ungefär samtidigt blev det krig i Europa. Fursten hade inte längre råd att betala sin orkester så Ludwig förlorade sitt jobb. Livet var inte lätt för Ludwig, han hade varken jobb eller lön.

Ludwig försökte skriva musik att sälja till folket. Ibland gick det bra - stycket Für Elise blev väldigt populärt. Men ibland gick det mindre bra. Folket i staden förstod inte alltid hans musik. Ludwig, som hade väldigt lätt för att bli arg, skrek på dem: "ni begriper ingenting! Den här musiken är inte till för er! Den är för framtiden!". Och det skulle visa sig att han faktiskt hade alldeles rätt för den musiken lever kvar och är väldigt populär idag.
Men det ingen visste...
... var att han hade en hemlighet. Ludwig höll på att bli döv. Han vågade inte berätta för någon, för en musiker kan ju inte vara döv! Det var ju han som skulle kunna höra hur flöjten spelade eller hur sångerskan sjöng. Det var han som skulle komponera musik och låta folk njuta av den.
Hans hemlighet gjorde honom både arg och ledsen. Det var så orättvist. Varför skulle just han råka ut för ett sådant öde?
Musiken börjar med bara fyra toner, som fyra knackningar på en dörr. De finns i alla instrumenten, ibland starkt och ibland svagt, ibland snabbt, ibland långsamt men de återkommer genom hela stycket och finns där hela tiden. Beethoven kallade det för att ödet knackar på porten.
Tänk att Ludwig van Beethoven kunde skriva sådan fantastisk musik trots att han nästan inte hörde någonting. Till slut blev han helt döv, men som tur var kunde han höra alla instrument, alla toner och hur de lät tillsammans inuti sin hjärna. Många anser faktiskt att han skrev den allra bästa musiken när han blivit döv.
Beethoven skrev även musik fylld med mer glädje och ljus. Och även text, eftersom musiken skrevs till körer. En av dessa var Sång till glädjen, men du känner nog mer igen den som Månaderna.
Folket i Wien ville höra sången och Beethoven skulle leda orkestern sa de. Trots att han inte hörde musikerna så framfördes stycket med bravur. Publiken stampade i golvet och hurrade men Beethoven stod med ryggen åt och märkte ingenting. Inte förrän en av musikerna tog tag i honom och vände honom helt om. Då kunde han iallafall se hur glada alla i publiken var.
År 1827 dog Ludwig van Beethoven.
Då var han den mest berömda personen i hela Wien.
Full transcript