Loading presentation...

Present Remotely

Send the link below via email or IM

Copy

Present to your audience

Start remote presentation

  • Invited audience members will follow you as you navigate and present
  • People invited to a presentation do not need a Prezi account
  • This link expires 10 minutes after you close the presentation
  • A maximum of 30 users can follow your presentation
  • Learn more about this feature in our knowledge base article

Do you really want to delete this prezi?

Neither you, nor the coeditors you shared it with will be able to recover it again.

DeleteCancel

Make your likes visible on Facebook?

Connect your Facebook account to Prezi and let your likes appear on your timeline.
You can change this under Settings & Account at any time.

No, thanks

Kroppen och skelettet

En genomgång av celler, skelettet, huden och musklerna
by

Jan Kristoffersson

on 7 October 2012

Comments (0)

Please log in to add your comment.

Report abuse

Transcript of Kroppen och skelettet

Människokroppen Människokroppen är en finurlig skapelse.

Den består av ungefär 100 biljoner celler som var och en är en liten levande enhet. Alla dessa celler har bildats genom att den befruktade äggcellen delats gång på gång.

Många djur är uppbyggda på ungefär samma sätt som människan. Det som gör oss annorlunda är att den mänskliga hjärnan är mer utvecklad. Cellens inre kallas cytoplasma eller cellsaft.
Cytoplasman omges av en tunn hinna som kallas cellmembran.
I cytoplasman finns cellens kärna som innehåller arvsmassan. Vår arvsmassa bildar 46 kromosomer.
Alla celler har en begränsad livslängd. När de dör ersätts de av nya celler som bildats genom delning. De nya cellerna är exakt lika ursprungscellen. När könsceller bildas, äggceller och sädesceller, innehåller de bara halva mängden arvsmassa. Huden är kroppens största organ, till ytan nästan två kvadratmeter, och väger ungefär 5 kilo.
Huden har tre lager. Ytterst finns överhuden, därunder läderhuden, och djupast ligger underhuden.
Huden skyddar kroppen mot olika slags påverkan, ultraviolett strålning samt bakterie- och virusangrepp.
I huden bildas D-vitamin med solljusets hjälp.
Det bruna pigmentet i överhuden skyddar arvsanlagen mot UV-strålning. Naglarna består av döda celler som innehåller ämnet keratin, som gör naglarna hårda. Naglarna växer ca 0.5 mm per vecka.

Håret bildas av celler i hårroten och när de växer ut dör de. Vi tappar ca 100 hårstrån per dag, som ersätts av nya. Håret växer ca 3 mm per vecka. Vårt skelett är uppbyggt av drygt 200 ben.
Skelettet fungerar som en stomme för kroppen och håller den upprest.
Skelettdelarna fungerar som hävstänger för de muskler som fäster vid benen.
Skelettet skyddar dessutom hjärnan och våra inre organ.
Det fungerar som ett förråd av salter, framför allt kalcium och fosfat.
Blodet bildas i den röda benmärg som finns i delar av skelettet. SKELETTET Benen består både av kompakt och svampaktig benvävnad.
I det kompakta benet finns ett nätverk av kanaler där blodkärl, nerver och lymfkärl går.
Benen bryts hela tiden ner och nybildas.
I benen finns också kroppens förråd av mineraler som exempelvis kalcium, fosfat och magnesium. Kraniets ben hålls ihop av fogar eller sömmar. Benen har sågtandade kanter som exakt passar in i varandra och förenas med bindväv.

Undantaget är leden mellan underkäken och tinningbenet som har ett ledhuvud som vilar i en ledpanna, precis som kroppens övriga leder. Mellan kotorna finns skivor av brosk, mellankotsskivor eller diskar, som fungerar som stötdämpare och underlättar ryggradens rörelser.

I kotorna finns hål där ryggmärgen ligger väl skyddad.

Kotorna hålls samman av ledband och muskler vilket gör ryggraden till en elastisk stav. De tio översta revbenen fäster på bröstbenet med revbensbrosk. Bak fäster revbenen i bröstkotorna i ryggraden. De två nedersta revbenen fäster bara mot bröstkotorna, men slutar fritt framåt. Bröstkorgens ben bildar en skyddad hålighet för bland annat hjärta och lungor.

Efter 25-årsåldern slutar skelettet växa, men benen är levande vävnad som hela tiden bryts ner och nybildas även när man är vuxen. Inom två år har hela skelettet bytts ut. Bäckenet byggs upp av korsbenet och två höftben. Varje höftben består i sin tur av tre ben, tarmben, blygdben och sittben. Kvinnans bäcken är bredare än mannens för att underlätta graviditet och förlossning.
Lårbenet är kroppens längsta ben. Foten innehåller många små ben, 26-28 stycken. Benen är ordnade som valv både på längden och på tvären. Genom att foten är byggd så, kan man gå spänstigt. Benändarna i leden är klädda med ledbrosk. Det gör dem slitstarka.
Runt leden finns en tät ledkapsel som innehåller ledvätska som smörjer leden.
Ledbanden eller ligament håller ihop leden. Gångjärnsleden finns bland annat i tår och fingrar.
Kulleden kan röras i alla riktningar och finns i axel- och höftlederna.
Två-axlade leder finns i hand- och tumlederna.
Vridleder är mindre vanliga, men finns till exempel mellan strålbenet och armbågsbenet i underarmen. I en vridled kan benändarna bara vridas i förhållande till varandra. CELLERNA När man vrider huvudet sker rörelsen mellan första och andra halskotan. När huvudet böjs framåt, bakåt eller åt sidan sker rörelsen i alla sju halskotorna.

Kraftiga ledband och muskler håller kotorna på plats. Flera olika muskler deltar också när man vrider på huvudet. Mellan varje ryggkota finns en mellankotsskiva eller disk av brosk. Leden mellan kotorna kallas planled. Den tillåter bara små glidrörelser.
Ryggraden stabiliseras av både ledband och muskler som fäster vid utskott på kotorna. Korta ledband går mellan intilliggande kotor. De längsta ledbanden sträcker sig längs med hela ryggraden. Axelleden är en kulled som kan röras i tre riktningar. Skuldrans rörelser sker även i nyckelbenets leder.

Axelleden är den rörligaste av kroppens leder. För att stadga leden omges den av kraftiga muskler. I armbågsleden finns en gångjärnsled, en vridled och en kulled. Leden mellan överarmsbenet och armbågsbenet är av typen gångjärnsled, medan leden mellan armbågsbenet och strålbenet är en vridled. Mellan överarmsbenet och strålbenet finns en kulled. Hela leden kallas för en sammansatt led och omsluts av en gemensam ledkapsel.
I handen finns 27 olika ben som fogas samman genom leder. Fingrarnas leder är gångjärnsleder, förutom tummens basled som är en sadelled. Höftleden är en kulled, men den är ändå inte lika rörlig som axelleden. Den stabiliseras nämligen av kroppens starkaste ledband, ligament.

Ledbanden håller ihop leden, utan dem skulle skelettet ramla ihop. Många leder har mycket strama ledband, vilket gör att leden inte kan röras för mycket. Det är alltså ledens och ledbandens utformning som bestämmer hur mycket man kan röra på en led. I knäleden finns menisker som gör att benen passar ihop bättre.
Det finns också olika ledband för att hålla ihop leden. Korsbanden är strama ledband som sitter inuti knäet. På sidorna finns också ledband som stabiliserar leden.

Knäskålsbenet sitter inte fast i skelettet, utan ligger i sträckmuskulaturens sena framför knäleden i ledkapseln. Muskulaturen i vår kropp är av tre slag:
Skelettmuskulatur bygger upp de stora muskler som bland annat finns i armar och ben. Muskulaturen kallas även tvärstrimmig eftersom den ser randig ut när man tittar på den i mikroskop. Kroppen innehåller drygt 600 skelettmuskler. Denna typ av muskler kan påverkas av viljan och den arbetar snabbt, men är inte så uthållig.

Hjärtmuskulatur bygger upp hjärtat. Muskulaturen är både uthållig och snabb, men kan inte påverkas av viljan.

Glatt muskulatur finns till exempel i blodkärlens väggar, luftrören och mag-tarmkanalen. Den kan inte påverkas av viljan och är uthållig men långsam. MUSKLER Muskelvävnad finns både i muskler och i inre organ.
Muskelceller kan dra ihop sig. När skelettmuskulaturen drar ihop sig kan man röra sig. Muskulaturens sammandragningar, så kallade kontraktioner, styrs av nervsystemet. Nervtrådar har direkt kontakt med muskeln och kan få muskeln att dra ihop sig.
Skelettmusklerna fäster vid benutskott på skelettet med hjälp av senor som är uppbyggda av bindväv. Muskulaturens sammandragning påverkar därför skelettet och det uppstår rörelser. När musklerna arbetar alstras också värme som hjälper till att hålla kroppstemperaturen på rätt nivå.
Även i vila har skelettmuskulaturen en viss spänning. Tack vare det hålls de olika bendelarna i skelettet på plats och kroppen får stadga. Nervsystemet består av hjärnan, ryggmärgen och nerverna. Alla dessa byggs upp av nervvävnad. Nervcellerna i nervvävnaden har den speciella egenskapen att de kan bilda och leda elektriska impulser.

Hjärnan består av storhjärnan och lillhjärnan samt hjärnstammen.
Storhjärnan är mest utvecklad och innehåller centra för bland annat muskelrörelser, känsel, syn, tal, lukt, hörsel och minne. Först när informationen når hjärnan blir man medveten om den.

Lillhjärnan styr rörelser och balans. I hjärnstammen finns områden som reglerar andning och blodcirkulation. Nerverna bildas av långa utskott från nervcellerna som ligger i hjärnan eller ryggmärgen. Utskotten kan vara över en meter långa. De har kontakt antingen med andra nervtrådar, med muskelceller eller med körtlar.

Vissa nerver påverkar, eller påverkas av, medvetandet. Andra nerver arbetar helt oberoende av viljan. Dessa nerver styr bland annat hjärtats slag, blodtrycket och tarmarnas rörelser. Kroppen har flera olika sinnesorgan som ger oss information om omvärlden. Informationen förs sedan vidare till hjärnan med hjälp av nerver. Det finns olika typer av sinnesceller:
Celler i ögats näthinna reagerar på ljus och färg. Cellerna omvandlar ljuset till nervimpulser, som når hjärnan via synnerven, en av hjärnnerverna.
Celler i innerörat registrerar hörsel- och balansintryck. Impulserna leds vidare till hjärnan med hjälp av hörsel- och balansnerven, som också är en hjärnnerv.
Smakceller på tungan uppfattar smakerna sött, salt, surt och beskt. Informationen skickas vidare med hjälp av två hjärnnerver.
I näshålans tak finns celler som uppfattar lukt. Även denna information leds vidare med hjälp av en hjärnnerv.
Beröring, tryck, värme, kyla och smärta förmedlas av känselkroppar och nerver i huden. Impulserna skickas vidare till hjärnan med hjälp av speciella nervbanor. Muskulaturen i vår kropp utgör mer än halva kroppsvikten.
Muskulaturen ger bland annat
1. rörelseförmåga
2. stadga åt skelettet
3. skydd åt våra inre organ
4. möjlighet att tala, svälja och tugga
5. kontroll över tarmens och urinblåsans tömning
6. förmåga att hålla kroppstemperaturen. Halva kroppsvikten utgörs av muskulaturen. Muskelvävnaden består av celler som kan dra ihop sig som svar på nervimpulser.
Muskelcellerna brukar även kallas för muskelfibrer eftersom de är så långsträckta.
Sammandragningarna av musklerna ger kraft. Skelettmusklerna innehåller tunna trådar av två olika sorters protein, aktin och myosin. Proteintrådarna kan förskjutas i förhållande till varandra.
När muskeln är avslappnad är proteintrådarna skilda från varandra (1).
När muskeln dras samman glider trådarna av aktin och myosin in mellan varandra (2). Muskelcellerna ligger parallellt i buntar som hålls ihop av bindväv (1). Flera buntar bildar tillsammans en muskel.
Runt hela muskeln finns en lite tjockare bindvävshinna som fortsätter ut i muskelns sena (2).
Muskulaturen får syre och näringsämnen från blodkärl som går in i muskeln. Kärlen följer bindväven mellan muskelcellerna. I bindväven löper även nerver som förmedlar information till och från muskeln (3). Varje skelettmuskel fäster vid två eller flera punkter på skelettet. Muskelns ena fästpunkt kallar man för ursprung, den andra för fäste.
Fästpunkterna vid skelettet sitter på varsin sida av en led. När muskeln drar ihop sig böjs eller sträcks leden. Tack vare hävstångseffekten kan en liten muskelsammandragning ge ett stort rörelseutslag.
Muskler som böjer i en led kallas böjmuskler. Muskler som sträcker i en led kallas sträckmuskler. Med hjälp av ansiktets muskler kan vi bland annat rynka pannan, le, puta med munnen och blinka.
Stora nickmuskeln, eller sneda halsmuskeln gör att man kan vrida och böja på huvudet. Nackens muskler hjälper till att röra huvudet. De stabiliserar dessutom huvudets hållning och de övre halskotorna.

Det finns en mängd muskler i ryggen som sträcker ryggraden. De bidrar till vår hållning, böjer huvudet och bålen bakåt samt vrider kroppen. Bröstkorgens muskler är viktiga vid andningen, speciellt vid inandning och snabb utandning.

Bukens muskler ligger i flera skikt och skyddar bukhålans organ. De sneda bukmusklerna vrider kroppen. När bukmuskulaturen dras samman ökar trycket inne i bukhålan, och hjälper till vid krystning eller när man kissar. Det ökade trycket sprids dessutom till brösthålan och kan hjälpa till vid utandningen. Handen och fingrarnas grova rörelser sköts av underarmens muskler.
De flesta av dessa muskler har långa senor, som hålls på plats av ledband i handleden. Precisionsrörelser av fingrarna sker genom ett flertal små muskler i handen.
Eftersom tummen och lillfingret är speciellt rörliga har de egna muskler. Fyra muskler påverkar tummens rörelser. Tre muskler påverkar lillfingret. Med stora sätesmuskeln sträcks höftleden och benet förs åt sidan. Med mellersta sätesmuskeln sträcks och utåtroteras höftleden.

På lårets baksida finns tre muskler som tillsammans sträcker i höftleden och böjer och roterar i knäleden. Den kraftigaste muskeln på underbenet är den trehövdade vadmuskeln. Den fäster via den långa akillessenan vid hälbenet, som är kroppens starkaste sena. När man går och springer är det den trehövdade vadmuskeln som möjliggör själva avstampet. På framsidan av låret finns den fyrhövdade lårmuskeln som är kroppens största muskel. Den består i sin tur av tre muskler: raka lårmuskeln, yttre breda lårmuskeln och inre breda lårmuskeln. Skräddarmuskeln används när man sitter med korslagda ben som en skräddare.

Framför skenbenet i underbenet ligger tre muskler som används för att böja fotleden och tårna uppåt. På utsidan av vadbenet löper två muskler som sträcker i fotleden och vrider fotsulan. Den bindvävshinna som omger varje skelettmuskel övergår vid muskelns slut i en sena som fäster vid skelettet. Vid fästpunkten till skelettet flätas senans bindväv in i benvävnaden. Förankringen blir därför mycket stark.
Senor kan lätt utsättas för slitage. På många ställen, speciellt där senan glider över en hård benkant, finns därför senskidor eller slemsäckar som skyddar senorna.
Handens och fotens senor är speciellt utsatta och löper därför i senskidor. Både senskidor och slemsäckar innehåller vätska som minskar friktionen.
Full transcript