Loading presentation...

Present Remotely

Send the link below via email or IM

Copy

Present to your audience

Start remote presentation

  • Invited audience members will follow you as you navigate and present
  • People invited to a presentation do not need a Prezi account
  • This link expires 10 minutes after you close the presentation
  • A maximum of 30 users can follow your presentation
  • Learn more about this feature in our knowledge base article

Do you really want to delete this prezi?

Neither you, nor the coeditors you shared it with will be able to recover it again.

DeleteCancel

Make your likes visible on Facebook?

Connect your Facebook account to Prezi and let your likes appear on your timeline.
You can change this under Settings & Account at any time.

No, thanks

Afrikas avkolonisering

arbete
by

Andreas Wiklund

on 30 November 2012

Comments (0)

Please log in to add your comment.

Report abuse

Transcript of Afrikas avkolonisering

Afrikas avkolonisering Händelser Egyptens avkolonisering: avkoloniseringen årtal: Avkoloniseringen startade i afrika och de skedde vid 3 olika tillfällen och de var 1922/36/53. Efter egypten av koloniserades 1952 den 23 juli och de har nu blivit deras nationaldag än idag. Det började med en militär statskupp av Free Officers Movement, en grupp av arméofficerare som leds av Muhammed Naguib och Gamal Abdel Nasser. Revolutionen var ursprungligen syftar störta kung Farouk. fast revolutionen var mer politiskt inriktad och syftade mer på att avskaffa de överklassiga personerna i egypten och sydan. Men de har ju såklart riktinngar mot att avsakffa den britiska ockupationen. när de skulle ta sig fria fick de ta steg efter steg och få upp en arme som de sedan kunde använda för att ta sig fria från ockupationen av storbritanien och frankrike. de var ju en lång process eftersom de tog ju först över delvis 1922 och sen blev de ännu mer den 36 och sen kom till sitt ändå 1953 då de blivit självständiga och började om på nytt och ryckte upp landet och börja bygga upp de från delvis grunden. Det finns många viktiga händelser att diskutera om som har sin backgrund i Afrikas avkolonisering :
kongokrisen
revolutionen av egypten
algeriet

De har massa gemensamt att de alla har varit med om att de lander har ockuperats men sedan fått de avkoloniserat. Men dock så avkoloniseras de på olika sätt som att vi säger att ett land måste kriga och kämpa hur mycket som helst för att få de avkoloniserat medans de finns de länder som bara behöver skriva kontrakt och fylla i papper så blir de fred och de landet blir avkoloniserat.

Avkolonisationen innebar för de Afrikanska staterna en ny frihet men kolonialtiden har påverkat länderna och det afrikanska folket mycket. Styrningen från kolonialtiden innebar för de afrikanska folket och länderna att de hade liten kunskap om att styra ett land. Det var svårt att ta över ett land utan kunskaper om ekonomi och demokrati. De Afrikanska länderna är stora och ekonomin låg i botten trots stora naturtillgångar. I de flesta länderna i Afrika på 1960talet så var antalet personer som gått på universitet väldigt få. Från 1960-talet fram till idag har det varit många inbördeskrig flera länder i Afrika. I flera länder i Afrika har man drabbats av hunger och svält. Hungersnöd gör så att ett land får det svårt att utvecklas. Men det finns hopp och möjlighet för Afrika trots fattigdom och underutveckling. Det behövs hårt arbete, satsning på sjukvård och utbildning, hjälp och stöd från omvärlden för Afrika skall få en posetiv utveckling. Kapplöpningen om Afrika
I slutet av 1800-talet så började några västeuropeiska länder att kolonisera länder i Afrika. Kolonisationen i Afrika innebar att de europeiska länder tog landområden i Afrika långt hemifrån. För det afrikanska folket och de afrikanska länderna innebar kolonisationen att de fick en ny styrning och blev maktenlösa. Deras naturtillgångar plundrades och de afrikanska länderna hamnade i kris, både ekonomiskt och kulturellt. I vissa afrikanska länder ökade slavarbetet på grund av kolonisationen. De europeiska länderna delade upp Afrika mellan sig från slutet av 1800-talet fram till 1914. Runt 1905 var alla länder i Afrika, förutom Liberia och Etiopien koloniserade.

Varför kolonisera?
Det finns många orsaker att de europeiska länderna ville kolonisera de Afrikanska länderna. För kolonialmakten innebar de nya Afrikanska landområderna mak och status. Billiga råvar kunde skickas hem till hemlandet för att tillverka nya produkter. Det var även viktigt att ha landområden i en orolig tid. Det land som har kustområdena kunde kontrollerar sjöfarten och viktiga hamnar. Kolonialmakterna ville alltså ha alla naturresurser som finns/ fanns i Afrika. Under andra världskriget blev det extra viktigt att ha en massa naturresurser, för Japan hade koloniserat stora delar av Asien och kunde därför stoppa handeln med motståndarna under andra världskriget. Då blev de Afrikanska kolonierna extra viktiga. Då man började att bygga industrier i Afrika då erbjöds mer jobb åt afrikanerna. Städer utvecklades runt om kring industrierna, arbetsfack skapades mer personer lärde sig att läsa. Mer personer kunde då alltså att läsa tidningen. Tidningen är en viktig hjälpmedel för att t.ex sprida ordet om frihet och avkolonisera. Då mer personer kunde läsa tidningen så ökade antalet personer som då började att kämpa för friheten. Under Berlinkonferensen 1884 deltog europeiska länder och USA, under konferensen enades man om ett antal regler för ockupationen av nya områden i Afrika. Man delade upp Afrika mellan varandra och hur handeln skulle gå till. Man betsämde också vid konferensen att ingen slavhandel och slavarbete fick användas, men det blev tvärtom. Genom kolonisationen ökade slavhandeln.

Under andra världskriget så tvingades de afrikanska invånarna att strida för kolonialmakten mot en okänd fiende som ockuperat ett annat afrikanskt land. De afrikanska männen stred i frihetskriget med löfte om avkolonisation och frihet efter kriget. Det var även många soldater från kolonialmakten som stred i Afrika.
Efter andra världskriget så drabbades de flesta europeiska länder av en ekonomisk kris som påverkade även kolonierna i Afrikan .

Det började spridas oro och missnöje i Afrika och soldaterna som stred för kolonialmakten kom med tankar om demokrati och frihet.

Avkolonisationen gick till på olika sätt i Afrika. I de väst och centralafrikanska kolonierna skedde övergången till fritt land ganska fredligt eftersom det bodde ganska få vita bosättare i dessa områden. Men i andra delar av Afrika blev det stora konflikter på grund av avkolonisationen, Många av konflikterna övergick till att bli riktiga krig i bland annat Sydafrika, Zimbabwe, Mocambique. Dessa krig blev långvariga och orsakade mänskligt lidande och ekonomiska förluster för alla inblandade. Kolonisatonen var över men försvann inte helt och hållet det var inte förrän 1991 apartheidlagarna i Sydafrika togs bort. Befrielsekriget Algeriet

Algeriet tillhör, tillsammans med Tunisien och Marocko, ett område kallat Maghreb (landet i väst). Algeriet är Afrikas största land till ytan, och världens tionde största. Under avkoloniseringen i Afrika så var det Frankrike som härskade över Algeriet. Det som fransmännen gjorde annorlunda gentemot de andra kolonierna, var att dem förde in sin egen kultur i landet. Befrielsekriget

Avkoloniseringen av Algeriet visade sig bli det blodigaste kriget i afrikansk kolonialhistoria. Under 1950-talet blev både Marocko och Tunisien självständiga stater, men Frankrike ville inte släppa taget om Algeriet, eftersom det fanns så mycket naturresurser som spelade en stor del i den franska ekonomin. Eftersom Frankrike inte tänkte släppa taget om Algeriet, så ledde det till att motståndsrörelsen 1954 gick samman i ”Front de Libération Nationale”, och började föra gerillakrig för att befria landet. Två år senare hade befrielserörelsen etablerat frigjorda zoner som de kunde operera ifrån. Vid denna tid kunde befrielserörelsen få ihop omkring 15 000 soldater, medan fransmännen hade satt in 200 000. När kriget var som hetast hade Frankrike satt in en halv miljon soldater i Algeriet. Dem satte in alla resurser på att vinna kriget, eftersom dem mötte det smärtsamma nederlaget i Indokina.

Det var inte bara alla soldater som fransmännen skickade in, dem bestämde sig också för att sätta upp ett elektriskt stängsel vid gränsen till Tunisien, och därefter lägga ut 900 000 landminor i gränsområdena. Då fick ”Front de Libération Nationale” det genast mycket svårare att försörja trupperna. Fransmännen förflyttade även mellan en och två miljoner algerier från sina hem till olika "koncentrationscenter" för att kapa kontakten mellan civilbefolkningen och gerillan.

FLN-ledningen skapade en regering utomlands,” Gouvernement de la république algerienne”, för att börja bygga upp en armé

Då och då fick Frankrike militärt övertag och fick Gerillan att retirera. Och även om kriget började se ljusare ut, så kämpade Frankrikes nya president Charles de Gaulle för att avsluta kriget. Förhandlingar om vapenvila i Schweiz tog vid i april 1961. De var svåra och avbröts flera gånger, men ledde till slut fram till ett fredsavtal som bekräftades genom en folkomröstning i Frankrike, där 90,7% av rösterna lades på de Gaulles politik. Indokina

Under 1946-1954 pågick ett krig mellan den vietnamesiska motståndsrörelsen Vietminh, och Frankrike. Det såkallade Indokinakriget. Kriget tog slut år 1954 och resulterade i att Frankrike lämnade Franska Indokina, de franska koloniområdena i dagens Vietnam. Kriget resulterade också i en delning av Vietnam i Nord och Syd, och fortsatte i form av Vietnamkriget. Det var på grund av denna förlusten som Frankrike bestämde sig för att skicka in allt dem hade i försök att behålla Algeriet. Källor http://en.wikipedia.org/wiki/Egyptian_Revolution_of_1952 Avkoloniseringi säg :

www.percederberg.net/afrika
www.wikipedia.se/afrika
http://www.ne.se/lang/afrika/historiaGFX http://www.ne.se/enkel/algeriet?i_h_word=algeriet%20befrielsekriget http://sv.wikipedia.org/wiki/Algeriet Konflikten i Sudan



Efter Sudans självständighet från Storbritannien har det uppkommit en del konflikter, en del konflikter som tagit liv från hundratals människor. Avkoloniseringen lämnar makten öppen för folket, vilket skapar en hettad konflikt mellan makterna i landet. Makten hamnade hos den muslimska eliten i den norra delen av landet. På grund av att muslimerna fick kontroll över landet ökade spänningarna mellan regionerna och den kristna jordbrukarbefolkningen på södra sidan kände sig därför marginaliserade.



Konsekvenserna av de ökade spänningarna ledde till stora proteströrelser och väpnade konflikter mellan rebellgrupper från bondebefolkningen och regeringssympatiserade grupper. Huvudkonflikten mellan regionerna började i samband med självständigheten där södra delen av Sudan strävade efter självstyre för att på så sätt kunna utnyttja och ta till vara på de naturresurser som finns i området. Den norra delen av Sudan fick mycket stöd av de styrande, de ville ta åt sig så mycket som möjligt av landets tillgångar, vilket gjorde att den södra delen av Sudan reagerade, de kände att de inte fick ta del av landets utveckling.



Under de första åren på 2000-talet ökade konflikten mellan de två folkgrupperna på södra o norra sidan av Sudan. Till slut kulminerade konflikten i ett folkmord på de kristna. Folkmordet tog ungefär 200 000- 300 000 människors liv. Idag är folkmordet slut, men det kan fortfarande blossa upp nya konflikter i området. Sydsudans utbrytande från landet gjorde Sudan till ett mindre land, och mindre kan det bli. Det kan potentiellt bildas nya stater i framtiden. Aktuella konflikter:

Avkoloniseringen av Afrika började efter andra världskriget, kolonierna frigjordes eftersom att de såg sin chans till frihet då deras ''herrar'' som mest bestod av fransmän och engelsmän blev otroligt försvagade av kriget. Innan detta hade man nästan betraktat kolonialmakterna som oslagbara, men inte längre, nu kunde allting skakas om, kolonierna kunde få tillbaka självständigheten. Avkolonisering förde med sig en del dåliga konsekvenser som ledde till ett antal konflikter i de olika länderna.

Här är några exempel på konflikter i olika länder som fortfarande uppmärksammas: Kongkonflikten

Trots att flera år har gått sedan kriget i Kongo- Kinshasa tog slut, har det inte blivit lugnt i landet. Kampen om vem som ska kontrollera de väldiga naturresurserna fortsätter och har lett till nya våldsamheter.

Kriget startade 1998 sedan diktatorn Mobutu hade störtats året innan. Mobutu hade själv tagit makten i en kupp år 1965 och sedan dess styrt landet efter hans egen vilja med hårda metoder. Hans styre var korrupt samtidigt som presidentens egna bankkonton svällde rasade landets ekonomi.

När Laurent-Désiré Kabila tog över som president 1997 fanns förhoppningar om en demokratisk utveckling i landet, men senare kunde man konstatera att det skulle förbli en förhoppning. Istället bröt krig ut. När Kongo-Kinshasas tutsibefolkning ''banyamulenge'' gjorde uppror mot Kabila i öster stöddes de av Rwanda och Uganda. Även flera afrikanska länder deltog i vad som skulle kallas ''Afrikas första världskrig.''

När presidenten Laurent-Désiré Kabila mördades 2001, tog sonen Joseph över. Fredsförhandlingar inleddes och några år senare slöts ett avtal som formellt gjorde slut på kriget. Valet som hölls 2006 vann Joseph Kabila. Men det lär dröja innan det kommer bli en verklig fred i Kongo-Kinshasa. Joseph Kabilas regering har blivit alltmer egenmäktig. Det märktes inte minst kring president- och parlamentsvalet 2011. Valen vanns av Joseph Kabila och hans parti, men resultatet ifrågasattes från flera håll. Nya våldsamheter fortsätter att blossa upp, särskilt i öster och stora delar av landet och ekonomin ligger fortfarande utanför centralmaktens kontroll. Konflikten i Västzahara

Sanien drog sig bort från Västzahara 1975 invaderade grannlandet Marocko istället.

Västzahara är ett icke-självstyrande område, landet ockuperades den 27 februari 1976 av Marocko och är även idag fortfarande ockuperat. Idag pågår det fortfarande konflikter i Västzahara , detta är framför allt på grund av deras vilja att bli självständiga.

Media snappar för det mesta upp allting och folk tar intryck av det de hör och se och få vetskap om saker och ting runt omkring i världen. Men det finns även områden i världen som media totalt ignorerat, kanske beror det på att händelsen/händelserna är för ointressanta, konflikten kanske inte är tillräckligt stor. När kommer folk uppmärksamma alla hemskheter som aldrig tas upp?

Marockos ockupation av Västzahara är just ett exempel på en sådan konflikt, ibland kallad ''en av världens mest bortglömda konflikter''

Idag lever större delen av befolkningen i Västzahara som flyktingar i Algeriet. Landet som de en gång bodde i är idag delat av en stor mur där de inte får gå över till den östra delen av landet, i Saharas öken.

Hi98storien om Västzahara började långt bak år 1884 när Spanien var det första landet som koloniserade Västzahara. Efter andra världskriget när själva avkoloniseringen började i Afrika gav även Spanien upp sin koloni till slut. Vid detta laget efter en del påtryckningar från den nybildade befrielserörelsen ''Polisario'' gavs det ett svagt löfte om självständighet. Det var då grannländerna Marocko och Mauretanien kom in i bilden, Marocko och Mauretanien ansåg att Västzahara egentligen tillhörde dem och att det blivit separerat från deras länder under den europeiska kolonisationen. De försökte genom påtryckningar övertala Spanien att överlämna makten över Västzahara till dem. Planen var till en början att Marocko skulle ta över den norra delen medan Mauretanien skulle ta över den södra delen. Utan någon ens hänsyn till befrielserörelsen Polisarios och Västzahars befolkning gick Spanien med på planen och ett avtal slöts 1975. Algeriet oroade sig över Marockos ökade makt i området och ställde sig därför på Polisarios sida.

89 §§

När Marocko och Mauretanien tågade in i Västzahara med sina trupper började Polisario, med stöd från Algeriet, starta ett litet krig. Mauretanien drog sig tidigt ur på grund av det starka motståndet hos Polisario men år skulle följa av stridigheter mellan Marocko och Polisario. För att undvika attacker från Polisario började Marocko bygga en stor mur över landet för att skära av Polisario från resten av Västzahara. Även fast stridigheterna nådde sitt slut 1991 då FN ingrep och fick parterna att ingå vapenvila var konflikten långt ifrån löst. Marocko vägrar att ge Västzahara självständighet. Ett av FN:s förslag var att låta folk demokratiskt rösta på ifall de ville bli en självständig stat eller tillhöra Marocko. Dock så finns det en oenighet om vilka som ska få rösta. Marocko har låtit Marockaner bosätta sig i de västra delarna som de kontrollerar och vill att de ska ha full rösträtt men Polisario går inte med på detta och anser att de enda som borde få ha rösträtt är de som bodde i Västzahara innan Marocko tog över.

I dagens läge bor ca 160 000 flyktingar i ett flyktingläger i närheten av den algeriska staden Tindouf. Den delan av Västzahara som ligger öster om muren kontrollerar Polisario, dock är befolkningen begränsad och större delen av befolkningen som en gång bodde där bor idag i det algeriska flyktinglägret, där ligger även Polisaros högkvarter. Muren som sträcker sig igenom hela <9ZOtzahara är längre än Sverige i nordsydlig riktning. Längs med muren ligger det minifält och av marockos militär.

Det är absolut förbjudet att stödja eller på något sätt uttala sig för ett självständigt Västzahara. Även de som på fredlig väg stödjer Västzaharas kamp om att bli fria riskerar fängelse och i vissa extrema fall, tortyr. Polisario är ingen terroristorganisation trots att Marocko försökt att få de listade på USA:s berömda terrorlista. De slåss endast för sin frihet, för att Västzahara ska få bli självständigt som de en gång blev lovade. Eftersom FN inte hittat någon lösningen på konflikten, och Marocko har vägrat att gå med på några förslag som skulle ge Västzahara självständighet, finns det inga förhoppningar om en lösning inom snar framtid. Polisario har flertal gånger hotat att återuppta stridigheterna om inte Marocko går med på en omröstning om självständighet. uppdelning av länder i afrika: genom att afrika blev ockuperat så har de blivit olika konflikter nu i dagens läge. eftersom de satte sig en dag och rita upp linjer med linjal över vem som skulle få vilket ställe i afrika så har de blivit väldigt raka linjer så de har nu blvit olika folkgrupper i samma land. som sudan som är en av de länder som de har varit mest katastrof och krig i för de är så många olika folkgrupper i det landet. så tack vare alla länder som var med och rita in så har de varit med och gjort så de har blivit krig i de olika länderna i afrika. detta är ett väldigt stort problem i afrika just nu och kommer vara de ett tag framöver tills man hittar en lösning. ingen har någon riktig lösning än men förhoppningsvis kommer de komma en strax och få bort alla dessa problem som finnns exakt över hela afrika. de var dumt att göra den uppdelningen dom gjorde. fast de tänkte ju inte hur de skulle bli framöver med folkgrupper och olika slag av religoner och massa mer. de hade inte samma utbildning och de ända man ville ha var makt och mark och genom de får resucer som kan hjälpa till och täcka delar av staten. nu tänker man mer de med hur de blir och så vidare innan var de bara makt och mark som gällde och inget annt fanns inte.
Full transcript