Loading presentation...

Present Remotely

Send the link below via email or IM

Copy

Present to your audience

Start remote presentation

  • Invited audience members will follow you as you navigate and present
  • People invited to a presentation do not need a Prezi account
  • This link expires 10 minutes after you close the presentation
  • A maximum of 30 users can follow your presentation
  • Learn more about this feature in our knowledge base article

Do you really want to delete this prezi?

Neither you, nor the coeditors you shared it with will be able to recover it again.

DeleteCancel

Make your likes visible on Facebook?

Connect your Facebook account to Prezi and let your likes appear on your timeline.
You can change this under Settings & Account at any time.

No, thanks

Växtrikets indelning

No description
by

Christo Svan

on 2 February 2015

Comments (0)

Please log in to add your comment.

Report abuse

Transcript of Växtrikets indelning

Växtrikets indelning
Växter kan delas in i två gruper, nämligen
mossor
och
kärlväxter
. Skillnaden är att mossorna saknar ett system för at transportera vatten, näring samt socker (
xylem
och
floem
). I huvudsak svarar xylemet (veden) för tillförseln av vatten och mineralnäringsämnen från roten till växtens olika delar och floemet (silvävnaden) för transporten av bl.a. socker till övriga växtdelar samt till och från lagringsorgan.
Alger
Taxonomiskt är alger en heterogen grupp prokaryota och eukaryota organismer tillhörande bakterier, växter eller andra riken. Flertalet är bålväxter, det vill säga växtkroppen är inte uppdelad i rot och skott. De varierar från mikroskopisk storlek – de flesta arter – till 60–70 m längd. Av nu kända levande arter, i runt tal 40 000, kan säkert uppemot 8 000–10 000 finnas i nordiska vattenmiljöer. Enbart av grönalger anses det finnas cirka 5 000 arter i Sverige.
Flera olika pigment kan påträffas hos algerna. Det finns ett samband mellan färgerna och algernas växtplats på havsbottnen. Alla alger behöver ljus för sin tillväxt. Ljusets färger absorberas i olika utsträckning av vattnet, de röda (långvågiga) i större utsträckning och de gröna (kortvågiga) i mindre, varför de gröna färgerna tränger djupast ned i havet. Grönalger kan bara växa nära vattenytan, eftersom de behöver rött ljus (rött är komplementfärgen till grönt). Även övriga alger kan givetvis växa på detta ringa djup, men till exempel brunalger assimilerar bra i blågrönt ljus och kan därför finnas på större djup än grönalger. Rödalger, som kan assimilera i grönt ljus, påträffas rikligast på större djup, i tropiska vatten ned mot 40 m.
En stor grupp av små encelliga alger som förekommer över hela jorden kallas kiselalger. Varje cell har ett tvådelat skal, som består av kiselsyra. Skalhalvorna är som en ask med lock. Lock- och bottenytorna är mönstrade med streck, fåror och ribbor.
olika alger
Grönalger
Brunalger
Rödalger
Mossor
Mossorna är ganska enkelt uppbyggda organismer. Oftast finns en uppdelning i stam och blad, men även om de kan ha en del "rottrådar" på stammen, så har de inga ordentliga rötter. Vatten och mineralnäringsämnen tas istället upp direkt genom bladen.
Eftersom mossorna saknar egentliga kärl för vatten kan de inte växa sig särskillt stora. Däremot tål de båda kyla och uttorkning, och de kan täcka stora markområden i våra barrskogar.
Mossor
Björnklomossa
Bergmossa
Kärlväxter
Kärlväxter har avancerad ledningsvävnad, både för vatten och för socker. Plantan är oftast uppdelad i tre typer av organ. rot, stam och blad. Förökning sker med hjälp av sporer eller frön.
Sporerna är små och många till mängden. De kan transporteras långa avstånd mha vinden. Chansen för en spor att hitta den perfekta miljön är liten, men kompenseras av det stora antalet.
I ett frö finns redan allt som behövs för en bra sart. Anlag för både rot, stam och blad. Det finns ofta även ett näringsförråd, som kan bestå av frövitan eller de första bladen (hjärtbladen). Nackdelen är att de inte transorteras någon längre sträcka och kan bli uppätna av hungriga djur.
Kärlväxter med sporer
I Sverige delas kärlväxter med sorer in i tre grupper: Lummerväxter, Fräkenväxter och ormbunkar. Gemensamt för alla grupperna är att den fullvuxna plantan bildar sporer. De bildas antingen under de vanliga bladen eller i ax i toppen av plantan. Ur den groende sporen utvecklas en bildning med han och honorgan som kallas förgrodd. Efter befruktning växer det upp en ny stor planta.
Lummerväxter
Revlummer är den vanligaste lummerväxten i Sverige. I de axliknande toppskotten bildas sporer.
Fräkenväxter
Skogsfräken - en av de vanligaste fräkenväxterna i Sverige. På en del plantor bildar toppskotten sporer. Fotosyntesen sker i de tunna gröna grenarna.
Ormbunkar
Ormbunkar har stora välutvecklade blad, där sporerna håller till på undersidan. Dom växer främst i skuggiga och fuktiga skogar, men några arter trivs på torrare skogs och hedemarker.
Nakenfröiga växter
De vanligaste nakenfröiga växterna är barrträden. Det finns ca 500 arter, men bara 4 stycken (infödda) i Sverige. Gran, Tall, Idegran och En. Hos gran och tall bildar samma individ både hanliga och honliga förökningsorgan., medan enen är tvåbyggare, vilket betyder att han respektive honorgan finns på olika buskar. De hanliga organen producerar mängder med pollen medan de honliga organen utvecklas till kottar där fröna mognar.
Barrträd
Gran
Tall
En
Idegran
Gömmfröiga växter
De skiljer sig från den andra huvudgruppen, de nakenfröiga växterna (gymnospermerna), genom att deras fröämnen helt omsluts av de s.k. fruktbladen. Dessa, som kan vara sammanväxta på olika sätt, bildar hos de gömfröiga växterna en eller flera pistiller i blomman. Gruppen, som finns i hela världen, omfattar uppemot 250 000 nu levande arter träd, buskar, örter och gräs. De indelas i enhjärtbladiga och tvåhjärtbladiga växter.
Alla gömfröiga växter har blommor vilka är byggda enligt samma plan. Centralt i blomman finns en eller flera pistiller, och utanför dessa finns ståndarna, ibland i kransar, ibland i grupper. Blomman har ytterst hylleblad i en eller två kransar. Den nu beskrivna blombyggnaden är den normala, men variationer kan dock förekomma bl.a. på grund av organreduktioner; en del blommor saknar pistiller, andra saknar ståndare, och hyllebladen kan vara mer eller mindre reducerade.
Blomma
Full transcript